Igår var det nån slags reklamfilm i modebranschen. Efter mardrömmen att behöva casta tonåriga anorektiker var det ju bara inspelningen kvar, då dessa tonåringar skulle sminkas och kläs som aristokratiska bejbs c:a cekelskiftet.
Det är tur att det är kvinnor som gjort kläderna, producerat filmen och regisserat. De fick stå för objektifieringen, en liten FAD som jag har helt enkelt inte den befogenheten. Idag när vi satt och tittade igenom materialet kom vi fram till att bästa beskrivning var flickskola gone horribly wrong.
Typ, hon coola tjugoåringen slängde ut lärarna, tog alla femtonåringar till fånga och gjorde bordell av det hela.
Så kan en DIY reklam regisserad av en feminist alltså se ut. Ni får se när jag klippt och färgkorrat och klippt om för musiken och färgkorrat om för kunden och ljudlagt klart.
Som en del i klipparbetet har jag idag lyssnat på läskig musik och i samma veva fått ett gäng nya NAVE-låtar och förälskat mig i Carla Kihlstedt igen. Den förre är en kompis från USA som gör musik olik all du nånsin hört. Den senare spelar inte bara fiol för en viss herr Waits, utan även för ett experimentellt hardcore/metal band med det lustiga namnet Sleepytime Gorilla Museum där hon även sjunger samtidigt som hon shreddar. Andra kanske känner henne från Tin Hat, en av de bättre moderna jazzgrupperna.
Allra bäst är hon dock som här, avskalad och i egen regi. Den som inte klarar av musik i mindre än 60 bpm kan hoppa till 2:30 i klippet då det blir lite svängigare.
No comments:
Post a Comment