påsk

Det senaste året har någonting växt inom mig. Jag har gått och blivit andlig, snudd på religiös.

Jag kommer inte ihåg vem, men när jag var liten var det någon som rynkade på näsan och sa att jag inte fick gå ut och leka på långfredagen. Jag borde sitta hemma, ta det lugnt och tänka på Jesu lidande. Då tyckte jag det var ganska fånigt, men numera gillar jag tanken. Kanske inte just Jesus, men att ta en dag då och då (kanske oftare än en gång om året), och sitta hemma och uppskatta alla som gör uppoffringar för mig.

Den äldre av mina systrar skriver en blogg, och ända sen den bloggen låg på Lunarstorm (ja, det var också bloggar, vet ni) så har jag tyckt om hennes inlägg om vad religiösa högtider betyder för henne. Speciellt långfredagen, då hon och hennes familj satt i spänd nervositet och såg fram emot påskdagen, då man fick fira något av det finaste som någonsin hänt. Jag är inte kristen, men jag tycker det är en otroligt vacker sed, och någonting icke-kristna också borde göra då och då.
Sånt pratar vi förstås aldrig om, systern och jag. Varför gör vi inte det?

--
Tyvärr har jag inte haft tid att sitta och vara andlig den här påsken, jag håller på med det i särklass svåraste arbetet jag någonsin tagit på mig. Jag har knappt sovit, och kommer inte bli klar i tid och stressar och försöker göra något som egentligen inte går.
Jag har verkligen inte tid att slösa här på bloggen, men man kan heller inte sitta med Final Cut framför sig i 16 timmar i sträck. Måste dela upp det i åttatimmarspass.