Just det, Bond...
Det är inte ofta jag blir besviken på filmer. Om det är en film jag sett fram emot mycket kan jag antingen acceptera att jag inte förstod den, eller tänka "jaja, den är väl gjort för nån annan".
Men nya Bond hamnar precis däremellan.
Jag gillar de klassiska filmerna för att de är Bond. Jag gillar Casino Royale som fan, för att det är en riktigt bra film med några få, väl utvalda, Bond-inslag. Men Quantum trampar fel överallt, och det blir bara en sunkig röra som varker berör eller ger en den där känslan som till och med herr Brosnan fick fram.
Ta scenen där Mathis ligger blodig på gatan...om den hade varit i Casino Royale har jag en känsla av att den faktiskt hade berört. Nu brydde jag mig inte alls. Eller jämför scenen där Bond träffar vad hon nu heter, med scenen i Casino där han och Vesper träffas. Ibland är en stilla middag på ett tåg en bättre plats att flirta än under en biljakt.

Den enda traditionen som följdes i Quantum var att förtexterna var det bästa med filmen. Det känns som den gruppen animatörer jobbade mer helhjärtat än herrarna Forster, Craig och Amalric.

Lite viktiga nyheter från världen i stort:

Förra veckan var jag på landet med mina favoritmänniskor som var tillgängliga. Det var precis vad som behövdes, fyra dagar whisky och skräckfilm. Vi hade till och med pumpor.
Jag diskade rätt mycket, vilket var trevligt. Varför slänger jag mig på disken utanför mitt eget hem, men låter mitt kök stå orört i veckor?

Hur som helst var middagarna rätt trevliga. Sista kvällen firades med att sex personer delade på två kilo lammstek, två kilo potatisgratäng och en hel plåt med rödbetor och chevre.
Ja just det, vi bakade runt 60 kanelbullar också.

Så vill jag alltid leva.