Hej. Jag har flyttat till tumblr.

honorable mention

Mats påminde mig om den här, som så klart ska vara med.

Bästa musikvideorna 2010

Lite försenad kommer här min lista på årets bästa videor:

10. Hot Chip - I Feel Better (regi Peter Serafinovitz)

Trots lite amatörmässigt hantverk (regissören är komiker, inte filmare) är idén så klockren att den håller hela vägen. Allt från huvudkaraktären till bandmedlemmarnas namn, till crescendot är 9/10.


9. El Guincho - Bombay (regi Nicolas Mendez)
Heaven Can Wait men mer naket? Lätt. Årets hit på kontoret, och bra låt dessutom.
Utan introt hade det nog aldrig funkat, men att börja som ett discoveryprogram från 80talet och gå över till låten med en kassettbandskatapult känns helt rätt.



8. Kanye West - Runaway (regi Kanye West)
Nåja, har han verkligen regisserat den här själv? Är han inte bara en av världens bästa popmusiker, utan också en regissör av rang? Han valde nog graden i öppningssekvensen, i alla fall. Bara Kanye kommer undan med fulröd himmel utan att nån säger hur ful den är.

Problemet är så klart längden, och att All of the Lights - delen inte fick bli sin egen video. Jag tror majoriteten av youtubeklicken kom så långt.



7. Yeasayer - Madder Red (regi Andreas Nilsson)
Designen på husdjuret gör videon. Resten ganska ointressant, men det känns som herr Nilsson suttit inne på en den designen ganska länge, och bara väntat på att ett band skulle tacka ja.
Bonuspoäng för 4:3.



6. Arcade Fire - The Suburbs (regi Spike Jonze)

Spike Jonze fortsätter visa att han förstår sig på ungdomar och barn bättre än resten av hollywood tillsammans.



5. LCD Soundsystem - Drunk Girls (regi Spike Jonze)
Catch and release. Någon sa nån gång till mig att det allra mest intressanta med film är att få folk att vilja tro att de vet hur det ska sluta, och precis när de vet det, byta riktning helt så de börjar undra igen. Jag vet inte om jag håller med, men första gången jag såg Drunk Girls satt jag och undrade i tre minuter.



4. Black Keys - Next Girl (regi Chris Marrs Piliero)
Tydligen hatar Black Keys den här videon. Det vet vi, för det har de sagt i intervjuer, och enligt regissören var det de som la till textremsan.
Jag vet inte om jag tror på det.

3. MIA - Born Free (regi Romain Gavras)
Den här videon är så bra att den tydligen blev en långfilm. Låten är ju så där, men Romain har fattat att man kan visa vad som helst på internet, men ingen kommer se det om det inte är en video till en artist som MIA. Lägg den här videon på death metal eller punk och den får några tusen views innan youtube tar ner den. Ge den till MIA, och den blir veckans snackis.

2. Broken Social Scene - Meet Me in the Basement
Som klippare gillar jag inte sånt här. Vi har ju sett det förut, det är så lätt att klippa i takt och det går egentligen inte att säga nåt, eller hur?
Det tyckte jag i hela 25 sekunder, tills låtens enda textrad "Here we go" ackompanjeras av korsklippning av Top Gun, kravaller och Justin Bieber. Sen fortsätter det och blir bara bättre och bättre, och nånstans mellan Johan Söderberg och Sergej Eisenstein får jag en klump i halsen.
Regissören är anonym, och det är ingen officiell video.



1. Arcade Fire - We Used to Wait, Thewildernessdowntown.com (regi Chris Milk)
Efter att ha jobbat på ett tjugotal videor och sett säkert ett tusental på två-tre år undrade jag om det verkligen gick att göra något nytt. Om det gick att skildra en låt på något nytt sätt, som kunda få konstformen att ta nästa steg.
Chris Milks interaktiva video gör just det, och på mer än ett sätt. En milstolpe i musikvideohistorien, på samma sätt som Thriller och Sabotage var på sin tid.
thewildernessdowntown.com - kräver safari eller chrome

The Bruery

Igår fick jag en liten tur av The Bruery i Placentia. "Provrummet", som egentligen bara var en bardisk mitt i bryggeriet, var stängt för dagen, men tack vare Kendra fick jag och Evan smaka på några av deras härligt smakrika ölsorter (alla med alkoholprocent mellan 8 och 13, som sig bör här i landet), och hade sen en riktigt trevligt eftermiddag ner mot Oceanside.

Om man ska testa The Bruerys ölsorter rekommenderar jag Trade Winds, en somrig och fruktig smak, Mischief, en klassisk ale, eller deras "danska" Rugbrod, baserat på råg.

När jag klipper brukar det gå ganska långsamt, och så kommer någon regissör eller producent eller liknande och säger "klipp snabbare!". Nu när jag äntligen klipper något eget händer raka motsatsen. Jag klipper för snabbt.

Även danielle. Ursäkta att förra ligger ner.

Turister är vi allihopa.

Eftersom jag är smått maniskt kom jag idag in på http://stenskott.wordpress.com/
Den är mycket mer läsvärd än http://stenskott.blogspot.com/
Så klart.

Det blir nog bloggskugga här tills jag har ett sånt där härligt långfilmsjobb som är värt att blogga om på riktigt. Vem fan har någon anledning att läsa om vad jag tycker om Arvo Pärt, Sleepytime Gorilla Museum eller svenska filmbranschen?

Y

Stackars lilla y, precis i mitten, är enda tangenten utan funktion i final cuts normalinställningar. Jag har som vana att alltid ställa in så att y gör merge clips, en funktion jag ibland använder några tusen gånger per månad.

Dikten och verkligheten

Mitt första långfilmsmanus handlade om en väldigt ung man, på gränsen till pojke, som precis kommit ut från en ungdomsanstalt för ett i ung ålder begått dråp. Om ni sett Boy A så vet ni ungefär hur mitt manus såg ut (fast jag skrev det innan jag hört talas om den filmen).
I ett väldigt tidigt synopsis så var anledningen till dråpet en kärlekstriangel, men jag bestämde mig för att det var alldeles för otroligt och inte skulle fungera, all trovärdighet skulle försvunnit.
Det var riktigt, riktigt obehagligt att läsa morgontidningarna idag.

Ulrika By är den enda journalist som verkar förstå sig på ungdomar. När Expressens skribent använder uttrycket "den lilla figuren" om någon som erkänt dråp (och är misstänkt för mord), är By den enda som vågar ge sig på tanken att ungdomar faktiskt har känslor, och att de kan göra ont.

Saxat

Jag filar på en längre text om svenska filmbranschen. Tills den är klar:

The whole piece is a meditation on the theme of death. Pärt's biographer suggests that "how we live depends on our relationship with death: how we make music depends on our relationship to silence."

It is significant that the piece begins and ends with silence, i.e. that the silence is written in the score. What this means is that although the various instruments appear to enter progressively, they are actually "playing" right from the start. This silence creates a frame around the piece and can be seen as having a religious or spiritual significance. It suggests that we come from silence, and return to silence, it reminds us that before we were born and after we die we are silent with respect to this world.

Det får mig osökt att länka Gidon Kremers "Silencio" (som Spotify av någon anledning tror att Astor Piazzolla, en gammal salsa-räv, framför). En skiva att lyssna på när man vill försvinna i funderande. Förslag på saker att fundera på: Hur stort är universum? När var förra gången någon tänkte exakt samma tanke som jag tänker nu? Varför smakar Anderssons olika beroende på om man dricker ur en grön eller brun flaska?

Icke-spotify länk.

Lite nya videor

EP's Trailer Park - Black Heart



Elias & the Wizzkids - Mr Right Guy


Båda finns så klart i HD också.

Metropia

Metropia har man ju hört talas om ganska länge nu, nästan så länge jag har jobbat med film...och äntligen är några klipp släppta.
Det ser bra ut...och Patrik påminde mig om att det är Johan, som klipper Ond Tro, som även klippt Metropia. Hoppas jag får träffa Johan igen...

Jag blir lite nostalgisk över att den första datoranimerade långfilmen för vuxna utspelas i Farsta och att högdalstoppens vattentorn är med på ett hörn.

Asocialt nätverk.

Igår gick jag tidigt från kontoret för att kolla på champions league, men comhem hade kapsejsat. Det betydde även att jag inte hade internet-uppkoppling, så jag satte mig för att läsa istället, med musik från itunes istället för spotify.

Eftersom min dator är så smart så började den söka efter trådlöst nätverk när comhem inte funkade, och det enda som inte var lösenordsskyddat var ett apple-nätverk som nån av mina grannar har. Itunes ger mig då möjligheten att antingen spela upp musiken från min dator (kopplad till stereon), eller genom airport (antagligen kopplad till grannens stereo).
Jag funderade på att spela upp lite Sleepytime Gorilla Museum kl 1 på natten för att lära grannarna att de borde lösenordsskydda sitt nätverk, men tänkte att de antingen ogillar mig tillräckligt mycket som det är...

Ikväll ska jag sätta på en fet konvertering på datorn. Materialet till en musikvideo ska gå från 1080p h264 i 30 fps till prores i 24 fps, fast den ska gå i 25 fps.
Det är alltid lika nervöst när man gör nåt sånt, för fram tills man klickar på OK så vet man inte hur lång tid sånt kan ta. Jag kan bli utan dator ett tag...

Hjärta

Här om dagen satt och tittade på en sexscen. Visste inte riktigt hur jag skulle klippa.
I delen där de bägge parterna fortfarande hade kläder på sig hände någonting jag aldrig hört förrut. Båda hade myggor på sig under kläderna, små mikrofoner väldigt nära hjärtat. Just den här filen var konfigurerad så att man hörde den ena skådespelaren i vänster öra, och den andra i höger. När de höll om varandra började hjärtslagen bli högre och högre, och så sakteliga kom de i takt, och när de väl var i perfekt synk höll de sig där, resten av tagningen.
Skådespelare, alltså...

Det var en vacker slump, och tyvärr inget man någonsin kan ha med i en film.